|
Cane Corso är en vakthund, vilket innebär att det är en arbetande hund! Den är pigg, alert och sover alltid med ett "öra öppet". Den alarmerar högt och ljudligt men tar inte till mer än nöden kräver. Den är lojal mot sin förare och utser oftast en i familjen som sin ledare. Den är ganska förarvek mot sin ägare, nonchalant reserverad mot främlingar och stark i miljöer. Corson älskar att följa med överallt och är en väldigt allround hund som passar till många olika aktiviteter. Den trivs inte med att vara enbart sällskaphund utan vill ha och behöver en uppgift i livet. När en corso är understimulerad blir den inte fysiskt stressad utan det visar sig oftast genom en beteendeförändring istället. Det är en oerhört lättdresserad hund som lär sig kommandon och moment väldigt snabbt - den lär sig även "felen" lika snabbt.;-) Corson är en mycket smart hund och man behöver ligga en tanke före dem hela tiden, för att inte bli bortdribblad.
De är signalstarka och väldigt känsliga för energier. En corso har stort förtroende för sin sunda, starka ledare och sköter man sig (i deras ögon) så har man en vän för livet som går genom eld och vatten för en, men om man missköter sig så att de tappar förtroendet så krävs det mycket och hårt arbete för att återfå samma fina relation igen.
De är sällan sjuka och de är väldigt oömma så man bör lära sig att känna igen sin friska corso för att förstå att den är sjuk. De är väldigt tåliga i sin kroppskonstellation och de leker hårdhänt med varandra. De är ju framavlade för att jobba ensamma, så jag rekommenderar inte att ha hane-hane eller tik-tik eftersom de gärna ser sig själva som ledare inom den fyrbenta flocken. Den är dock generellt sett inte dominant mot sin människoflock utan innehar ett stort bultande guldhjärta för sin familj!
Cane Corso, det finns inga andra alternativ! <3
Lite Cane Corso-historia
Cane Corso är en mycket gammal typ av brukshund som har funnits i omkring två tusen år.
Den är en klassisk moloss men kallas ofta och felaktigt för Mastiff.
Betydelsen av namnet Corso är fortfarande osäker. De mest betrodda och äldsta dokumentationerna är att det kommer från latinets COHORS som betyder beskyddare av mark och gård. Det betyder alltså att en av dess uppgifter har varit att vakta jordbrukaren som behövde en beskyddare åt sig, sin familj, gårdens djur osv. En annan viktig uppgift Corson hade åt bonden var att driva, jaga in och hålla fast oxar och kor.
Mycket dokumentation tyder också på att Corson användes som krigshund. Den militära användningen av Corsi var såpass utbredd att det fanns stora kennlar som födde upp hundar enbart till strids/krigshundar. Förutom att vara vakt- & krigshundar, användes de även som mycket bra jakthundar på storvilt. De användes speciellt som snabba spårhundar på t.ex vildsvin. Användningen av Corsi var främst som vakthund, boskapsdrivare, jakt- & spårhund på storvilt, som krigshund och säkert även för personskydd.
Cane Corson har överlevt många och svåra tider från romartiden fram till nutid och detta genom enbart tack vare sin förmåga att arbeta och sin överlevnadsinstinkt. Människor behöll Corson då det var värdefulla arbetshundar med fantastiska egenskaper. På den tiden höll man sig enbart med hundar som kunde göra nytta för människan och inte som idag, då vi har hund som sällskap.
Det sägs att Corsons förfäder är molosser av Epirus och Canis Pugnax från Rom. Dessa var romerska kamphundar från förlustelsens Colosseum. Aggression och naturlig kampdrift var nödvändigt för att utan tvekan kunna anfalla med en överraskande och rejäl kraft.
I takt med att människor började nyttja hundar med bruksegenskaper utvecklades rasen till att bli mer flexibel och användbar.
När det italienska jordbruket moderniserades och användning av vapen vid jakt ökade, minskade den traditionella användningen av Corsi och detta är nog den största anledningen till att rasen drastiskt minskade efter andra världskriget.
På 70-talet riskerade Cane Corson att dö ut. Rasen var inte välkommen hos de andra hundentusiasterna och reducerades därför till ett mycket lågt antal individer.
Paulo Breber, som var en entusiastisk hundälskare, aktivist, professor och forskare i italienska traditioner, publicerade en mycket uppmärksammad artikel i ENCI's officiella tidning, 1976, och i samband med denna startades en räddningsaktion för rasen.
1983 grundades SACC (Società Amatori Cane Corso) och organisations främsta syfte var att rädda rasen och bevara dess egenskaper.
Breber hade själv valt ut sina 18 Corsi från olika regioner i Apulien, Kalabrien och Bari. Alla hade de egenskaper som en Corsi skulle ha, och de var mer eller mindre av samma typ. Breber visste mycket om bakgrunden hos sina hundar utifrån vad alla jordbrukare berättade. Hans första kull var Tipsi och Dauno. Avkomman Basir fick stå modell för rasens första rasstandard. Genom selektiv avel skulle Paulo Breber komma att rekonstruera rasen.
(Basir)
I rasstandardens utgåva, och även i den som skrevs för godkännande av ENCI, stod det att Cane Corson skulle skiljas ut från den andra italienska molossen; Mastino Napolitano. En av skillnaderna var bettet och därför skulle Corson ha tight underbett. Tångbett tolererades enbart, även om den och saxbett var vanligare.
1992 bestämde ENCI att registrera Corso-kullar efter föräldrar som hade bedömts och godkänts av domare på utställning. Detta ledde till en strid ström av blodslinjer och olika typer av Corsi - många var inte ens rasrena. Rasen var trots allt relativt okänd för ENCI's domare på den tiden.
Allt sparades i ett inofficiellt register som kallas Libro Apperto. All information blev sedermera till officiella handlingar när rasen fick sitt godkännande av ENCI i januari 1994. Många av rasens eldsjälar menar att "bristande entusiasm för rasen som den borde vara, oansvar, lögner och full medvetenhet om att det korsades in flera raser för att öka antalet individer, har SACC ensam ansvar för".
Ökningen av antalet kullar var i det närmaste okontrollerbar och som en följd av detta blev det en minskning av den genomsnittliga kvaliteten på avkommorna. Pga detta gick det från några tiotals valpar per år upp till 2500 om året.
1996 användes CH Boris som modell för bevarandet av rasens särdrag och utseende. Senare samma år, erkändes Cane Corso som ras av FCI. Detta gjorde att folk strömmade till Italien för att köpa en Corso-valp och köpet blev ofta gjort med bakgrund av bristande eller falsk information.
Många köper en valp efter föräldrar som har massa utställningstitlar eftersom de tror att de får en riktigt bra valp. De är omedvetna om att en utställningschampion inte nödvändigtvis betyder att det är en bra eller ens en riktig Corso de har framför sig. Det finns tydliga bevis på att det används Boxer, Bullmastiff, Dogue de Bordeaux, Rottweiler och Mastino Napolitano i aveln med Corso...
Det finns så många olika raser inblandade hos Corso så att det nästan blivit omöjligt att veta säkert vad som ligger bakom. Rasen har blivit oerhört populär på så kort tid att alltför många ser sin chans att få en bit av kakan. Många ser sin avel som en guldkalv, att krama ur så myket pengar som möjligt ur.
En rustik och "äkta" Corso är svår att hitta, och en sån är värd mycket idag. Nästan varje dag finns det några entusiaster i Italien som letar för att hitta dem.
Basir som var "urcorson" hade många bra kvaliteter. Han hade tight underbett och därför var det också skrivet att det var önskvärt i standarden. Genomsnittet i Basirs kull hade dock inte underbett. Énligt Breber hade de flesta Corsi saxbett och underbettet var därför inte definierat i standarden. Standarden skulle vara (och bör fortfarande vara) saxbett, tångbett eller tight underbett. Många Cane Corso har dock bett som en Engelsk Bulldogg eller Dogue de Bordeaux.
I böcker från 80-talet kan man se bilder på urtypens Corsi och det är nästan otroligt att det är samma ras som den vi har idag. De äldre bilderna visar tydligt typiska funktioner. Det var inte många som hade de runda huvuden och bett som många har idag.
Paulo Breber skulle ha en praktisk standard och han skulle ha tester på avelshundar, praktiska prov och mycket mer. Cane Corso är inte enbart en utställningshund! Den är och har alltid varit en arbetande hund. Den bör användas till de uppgifter som den har egenskaper för men hur många finns det som gör det idag? Lyckligtvis har inte alla de som har en Cane Corso, verkligen en riktig Corso - om du förstår vad jag menar? Du vet vad en Corso är, när du har en...
Corso Pugliese
Denna typ av Corsi är den korrekta ursprungliga Corso utan inblandning av andra raser i modern tid. Den är utvecklad genom selektiva avsprogram (så gott det går) hos personer med anor från Apulien.
Detta är den Corso som Paulo Breber började med, och skulle utvecklas enbart baserat på Ortognato individer. Cico är klubben som arbetar för att skydda särpräglade Corso genom tester, samlingar, och med Paulo Breber som tidigare president. Startat av Massimo Maschio. Allt material från Breber finns på den här klubben. Gamla opublicerade bilder och berättelser som är viktiga för rasens moderna historia.
Fritt översatt från artikel av: Hactor Svelland.
Rasstandard Cane Corso |