Jag är uppvuxen i en familj där hunden alltid har stått i centrum och mitt intresse att arbeta med hund grundlades tidigt. Mina första hundar var golden retrievers men i slutet av 80-talet kom schäfern in i mitt liv och blev "min" ras i drygt 15 år. Jag var en oerhört aktiv utställare och tävlade även bruks med schäfrarna under många år samt var krigsplacerat hemvärnsekipage med ett par av mina schäferkillar.

Jag har arbetat aktivt med hund sedan 1989, både privat och som dressör inom Flygvapnet, och den givna rasen har varit just schäfer. I början av 2000-talet kom jag dock i kontakt med Cane Corson och blev oerhört imponerad av denna atletiska moloss. Jag trodde aldrig att jag skulle byta ras men jag har inte ångrat mig en sekund; det kommer alltid att finnas en corso vid min sida!

Varför avel?
Det här med uppfödning var inte nåt som jag gick och drömde om utan det var mer ett bananskal eller utmaning, kanske jag ska säga... När jag tittade runt efter min första corso-valp insåg jag att de flesta av uppfödarna inriktade sig mest på utställning och eftersom jag har rötterna i brukset & tjänstehundsdressyren och Cane Corson är en arbetande hund, så tänkte jag att det vore väl konstigt om det inte gick att få fram riktigt bra arbetshundar. Sååå, jag stack ut hakan och gav mig den på att jag skulle testa.;-) Avel är ett mycket långsiktig arbete så det lär inte visa sig i den första generationen om jag lyckas eller ej - dessutom beror mycket på hur väl ägarna förvaltar materialet, om man kan uttrycka sig på det viset. Jag ansökte om kennelnamn nånstans 2003 och jag fick skicka in många olika förslag eftersom det redan fanns liknande varianter av mina namnförslag. Tömd på fantasti lade jag det på hyllan ett tag men plötsligt slog det mig; Unico ska jag ha som prefix eftersom alla individer är unika!:-) Det gick igenom hos FCI!

Det här med avel är inte lätt och det är ett ansvar utöver det vanliga. Det är inte bara att föda upp en kull valpar och sen är det bra med det, utan man gör sitt yttersta för att få fram friska, sunda och rastypiska valpar som man har ansvar för hela deras liv. Valpköparna ska kunna ringa närsomhelst på dygnet om det uppstår frågor eller kanske problem. Man väljer nog själv om man vill ha nära kontakt med sina valpköpare eller inte men för mig finns inga alternativ; så jag ser mina valpköpare som mina vänner och vi umgås mycket och ofta.:-)                             

» Tillbaka